Allt andas en förväntan! Helt underbart! Vi pratar om framtiden som aldrig förr. Semesterresor planeras, skolavslutningskläder tittas ut och vi drömmer om sommaren. Tänk om den i år skall bli allt det där vi hoppas på - i synnerhet nu efter denna vinter. Det är vi väl nästan värda... eller?

Men mitt bland nyinköpta vita converse och latte på uteserveringarna, finns det inget jag längtar efter mer än att vakna en sommarmorgon, gå ner till sjön, ta ett dopp och återvända till en frukost i trädgården... plocka varma tomater i växthuset, bryta ett par salladsblad och lite basilika till smörgåsen. Sedan bara vara.... låta timmarna gå...

Jag kan verkligen tänka mig att återvända efter semestern och svara på frågan vad jag gjort - att jag inte gjort någonting! Ingenting som i andras ögon har någon status eller värde... Jag kan jag ju inte svara att jag har pysslat i trädgården, att jag har odlat, det låter ju fantastiskt tråkigt. Svaret kommer att bli ett blankt - ingenting...

Jag kan konstatera att jag blivit en sådan där människa som jag sa att jag aldrig skulle bli, som är nöjd med det lilla, de små stunderna... 

Jag har haft en sådan stund i dag - en stund av eufori.... Jag tittade till min basilika som jag sådde för endast ett par dagar sedan och där skymtade jag något grönt. Mitt hjärta slog ett oförväntat dubbelslag. Kan det vara möjligt, frågade jag mig själv. Det är nog inte möjligt kan jag konstatera, men ändå...

Allt andas, som sagt, en förväntan...