Min trädgård, min trädgård, tänker jag medans jag dag för dag gör mina vandringar och upptäcker ny växtkraft... Vadå min trädgård, tänkte jag plötsligt... Älskar jag den för att jag äger den. Är den ett objekt...? Innehar den status... nej igen... Jag konstaterade efter en stunds funderande ståendes i skydd av hängbjörken... att man inte kan äga en trädgård, att den måste vara sin egen... Den lever i så mycket sitt eget liv... 

Det är nog så att jag ödmjukt får konstatera att trädgården för stunden ägen mig...

Tid och rum försvinner... titta bara på detta...

Magnifikt!

Och inte ett enda finger har jag lyft... förutom det att knäppa av kortet.

Timmarna försvann denna kväll...

Har planterat tomatplantorna i sin bädd i växthuset samt planterat blommor i krukorna på framsidan. Har dessutom assisterats av en mycket kär syster! Tog till mig alla hennes goda råd förra året och så bra det blev... Det handlar om att förstå och underkasta sig naturenslagar och i vissa fall störa så lite som möjligt.

När vi väl sa godnatt i kväll var det nästan mörkt så bild-dokumentationen får vänta...