Det senaste dygnet har varit minst sagt innehållsrikt.

Har haft hjälp av bror och kusin och dessutom assisterats av en flitig

make i köket och vid grillen. Vi har snickrat en "låda" i lärkträ

till mitt trädgårdsland, vilket jag tänker visa mer av när allt är färdigt...

I övrigt har det planterats.... 

Här har en pelargon fått sin kruka, en hemmamålad med lite patina,

vilket jag tycker passar bra... Modellen är en klassiker som aldrig går ur tiden....

Nu tänker jag på krukan alltså, men blomsorten känns visst igen den med =)

Sedan har även hallonlandet fixats till och några nya skott planterats...

Här har physalis, chili, gul- samt röd paprika fått stora krukor att växa i...

... och ett växthus att bo i... (till min stora glädje)

Även tomatplantorna har fått flytta ut till växthuset, men ej hunnit sättas i jorden ännu... Ögonstenarna vaktas av en värmefläkt för att garantera att frosten inte överaskar... 

Mer plantering väntar i morgon... hoppas bara solen värmer lika övertygande som i dag!

När man minst anar så faller inspirationen över en... Man tror knappast att man ska sitta på en servering på Piccadilly road och längta efter att få sätta fingrarna i jorden... Men nu är min Mynta inköpt och dessutom planterad... 

Det är den underbara Mojiton jag har i tankarna och jag ser verkligen fram emot att få servera frächa svala drinkar till mina nära och kära i sommar.

Receptet:

Lägg några klyftor lime, några kvistar mynta samt lite honung i ett glas.

Använd en stöt till en mortel och krossa innehållet i glaset. 

Fyll upp med äpplejuice och is...

Färdigt!

Så här är det tänkt att se ut... Ursäkta den dåliga bilden =)

Fantastiskt gott!

Här är den - den nya familjemedlemmen...

...sommarens bästa vän...

Detta var vad cykelturen bjöd på igår kväll...

Helt okej va?

Om livet någon gång blir för tungt att bära så är det bara

att packa en enkel picknickkorg och bege sig till närmsta sjö.

Allt ter sig greppbart...

...och i de små stunderna finns lyckan!

Denna dag har verkligen gått i vilans tecken - ibland faller det mig in att helga vilodagen... Har lagat riktig söndagsmiddag med viltstek, kantarellsås och potatis. Allt på riktigt vis. Plockat fram finservisen och spelat rollen av den goda hus frun med förkläde och allt... Ni skulle sett mig =) det händer inte så ofta =) 

Vi fick också fint besök av älskad släkt och vänner. Har varit hos farmor och fikat och därmed hört senaste nytt. Sedan tagit en kvällstur med cyklarna och sett solen gå ner vid sjön. Detta var dessutom premiärturen med min nya monark från 50 talet. Helt fantastiskt fin är den, egentligen för fin för att användas. Men en cykel är en cykel och är dessutom tillverkad vid en tid då saker var ämnade att hålla. Jag skall förvalta den väl... och lovar dessutom bilder på denna nya familjemedlem.

Annars pågår det ständiga planer i huvudet och det största bekymmret just nu är att frosten fortfarande hotar att frysa sönder allt som är om jag börjar plantera ut i växthuset för tidigt.... Hm... funderar mer och mer på en värmefläkt... 

Chilli, paprika, physalis, gurka och tomat står nu i ateljen och väntar, nästan lika otåligt som jag.

Glömde föresten visa er den finaste blomsterbutik jag någonsin sett... den låg intill en markad strax intill brofästet vid London bridge.... Om jag bara inte hade tagit flyget... ja då hade nog reskassan försvunnit på första dan...

Bara ren och skär charm då den är som bäst...

Ibland vet man inte vart man får all energi i från... Somliga dagar ligger man klubbad och andra dagar reser man sig från matbordet innan man har hunnit tugga ur. 

Började med städdag med motionsklubben... Åkte sedan och handlade ny färg till utemöblerna som förra året råkade bli chockerade rosa då de istället skulle blivit dovt plommonlila =) Men vad gör väl det... det blev ju bara ommålnig av tre bänkar två stolar samt ett bord... =) Till detta har jag fått god hjälp. Den mentala orken fanns inte att uppbringa inte ens en dag som denna.

Åkte sedan och plockade upp syster och bror för några händelserika timmar i trädgården. Stengångar har brutits upp och plattor samlats på hög, det lilla jordgubbslandet blivit ett minne blott. Dessutom har vi planterat älskad murgröna, städat förråd och garage. Alla målarpenslar ligger nu på rad och jag har hittat en mängd saker jag saknat. Det är verkligen roligt med lite ordning och så mycket mer lättjobbat. Jag vet inte vad hon heter men jag känner en som hatar att leta efter sådant hon inte hittar men som hon ändå bemödat sig att spara någonstans för just det aktuella tillfället.

Ja iden var nog god men det här med att ligga på knä och rensa - även för saker man kan äta... det är uteslutet... Dök i veckan på just den där zinkbaljan jag spanat efter... dessutom en lillasyster för lillasyster...

Jordgubbar i den stora och smultron i den lilla... de ser lite tagna ut just nu men det brukar ordna sig.

Allt jag gör, gör jag för att jag vill och inte för att jag måste och det jag inte vill det lejer jag bort som ni kanske märker. Som det där med att baxa 50x50 plattor i betong... =) Jag sa det till brorsan i dag att han verkligen är byggd för att arbeta, att han dessutom är min bästa grävare. Han är lång och reslig, har stora händer, nästan lika stora som hans hjärta. 

Dovhjortssteken ligger just nu på tining i köket, kan nog tänka mig att sitta lite längre till bords i morgon och med förnöjsamhet blicka tillbaka på morgondagens igår...

Ps. Gräslöken är än mer redo för färskpotatissäsongen...

Nej, det är inte min trädgård... Ni kan andas ut... Jag har ett liv i övrigt =) Detta är bara en i raden av underbara platser från senaste resan. Den är precis så där fri som jag vill ha den men samtidigt yvig i sina gester... Ja vad säger man väl mer.... bilderna får tala för sig själva...

Det är ju inta alla förunnat att kunna ha ett slott från 1000 talet som fond men, men...

Mannen på bänken sammanfattar vad det hela går ut på... vila... njutning.

De flesta parker vi passerade var ganska prestigelösa och enkla. Dessutom lättskötta... Det är väl tanken när man vaknar en tidig sommarmorgon att man tar med sig kaffet och tidningen ut i trädgården och slår sig ner på närmasta plätt och sedan bara är... Inte att man blir stressad över ogräset... Eller får för sig att formklippa buskarna precis som grannen bemödat sig.

Så är det också i en park,man bara kliver in och är... Visst är det jobb med trädgård, men om man inte spenderar mer tid på soldynan än på knä och rensar, då ska man nog ta sig en funderare...

Själv har jag inte så mycket som en komplett rabatt kvar...

London var verkligen en stad med skarpa kontraster. En riktig smältdegel av antikt och futuristiskt. Och visst fanns de de som ansträngt sig också - men då ska man komma i håg att det arbetar med grönska på heltid...

Bara björkar och buskar egentligen... "less is more"...

Att lyckas handlar om att våga satsa och undvika "små-duttandet" ... Att ta i lite... utan att skapa sig för mycket jobb...

Och denna plommonlila dröm tänkte jag förverkliga till hösten....

Om ni undrat vart jag tagit vägen så kan jag berätta att jag varit i London sen förra veckan. Då tänker säkert ní: " vad gör en skogsflicka som så ogenerat älskar de små stunderna i livet i en så stor stad".... Jo, hon har varit och hälsat på en kär vän och inte vilken som helst utan just den flicka som hon bodde granne med som barn och som hon upptäckte skogen med... Vissa vänner stannar för livet och vissa förstår dessutom precis allt utan att man ens behöver förklara eller försvara.... Med vissa har man en historia... 

Dessutom är London, tro det eller ej, en av världen grönaste städer. Jag har med andra ord samlat inspriration vilket jag ska berätta mer om under veckan... jag ska bara packa upp först, hitta kameran bland smutstvätten och ladda in mina 650 bilder...

Välkomna åter!

Efter mycket tittande bestämde jag mig till slut för den Japanska blodlönnen. Den ser verkligen inte mycket ut för världen,men om ni kunde se den som den ser ut i mitt huvud och dessutom några år fram i tiden skulle ni häpna... =)

Grävde ett hål ca 50 cm djupt och 60 cm i diameter. Fyllde med, till hälften ny, näringsrik jord och sedan 25 liter vatten. Avlägsnade nätet runt rotklumpen och tryckte ner den i "slasket". Fyllde upp med ytterligare jord och ytterligare vatten.... Klart! Nu ska jag bara springa med ytterligare några hundra liter vatten de närmaste månaderna för att elendet skall överleva =)

Detta med att plantera träd är inte så svårt, man får bara inte glömma bort dem sedan... När jag var färdig föll dessutom regnet, så det ordnar sig nog med omsorgen.

Trädet vill jag tillägna en underbar vän... en vän jag saknar mycket... 

Himlen bugade sig en sista gång denna kväll innan solen försvann bakom skogen...

Godnatt...