I dag - vilodagen till trots - har det planterats! Det är nu det känns som om man är igång på riktigt. Lavendel och akleja i alla de sorter är nu i jorden, lika så basilika och timjan...

Men först började dagen med frukost på en solig altan och två parti schack med lilla syster. Hon är tolv år och spöar mig som inget... ska det vara så?!

Hon har i alla fall varit min högra hand i dag... mycket småpill blev det när 28x4 plantlådor skulle fyllas med jord.... och sedan alla dessa små frön...

För att slippa tejpa fast fröpåsen kom åter igen lite Gotlandssten till pass!

Mycket enkelt... dekorativt och hållbart!

Sedan hann vi med lite krafsande ibland örterna. Jag trodde först att de alla var stendöda efter denna karga vinter men som tur var hade jag fel. Gamla torra kvistar klipptes bort och löv räfsades. Persilja, gräslök och något som jag ännu inte kan definiera har börjat spira på detta fina vis...

I morgon väntar nya projekt...

Idag har jag fröfrossat! Jag åkte ner till plantskolan vid lunch och kom därifrån 500:- fattigare. Så kan det gå... Jag kan nog försvara mig med att en del av inköpen kommer att kunna ätas - jag får debitera matkontot denna månad om mina pengar tar slut. Mycket arbete återstår dock, men det är fantastiskt att se hur det växer. Å när man väl sitter där en sensommarkväll med en alldeles egenhändigt hemmaodlad sallad till det grillade köttet - då är det värt allting, tro mig! Men än är vi inte där.... drömmen är dock en drivkraft så väl som någon...

Och så fick jag användning av mina nyinköpta zinklådor!

Grönsakerna skall direktsås på friland, jag skall bara begära in lite grävhjälp och anlägga ett nytt trädgårdsland först, sen ni....

Blommorna skall dock försås inomhus, detta väntar i morgon. Jag har än så länge bara förberett genom att prongla mig upp på vinden för att hämta odlingslådorna.

Sedan har jag även köpt lite mer jord och så några penséer till, för att pryda altan...

Sedan har jag även beskurit rönnbärsträdet idag- detta hängde över växthusets ena sida och behövde helt enkelt bort! Det blev en tur med sågen - mitt favorit verktyg! 

Sen får jag inte glömma bort att nämna årets första fika i växthuset... Man får inte glömma bort att njuta - det är ju det viktigaste av allt!

Trädgården har nog delvis blivit min plats för att jag inte kan motstå matrealen... Uttryckssättet i en trädgård är samtidigt mer fritt, mer grovhugget och prestigelöst. Det mjuka och hårda möts och den mjuka växtkraften vinner alltid - nästan alltid. Jag är svag för det spirande gröna, nästan lika svag som jag är för sten. Då tänker jag inte på märkvärdiga stengångar eller välputsad marmor utan på helt vanlig och av naturen formad - sten! 

Jag har plockat sten så länge jag kan minnas och som barn fanns nästan alltid en sten på fickan. Jag fastnade för en form som påminnde om något i fantasin, alternativt en med blänkande metaller. En sten var i lekens värd helt plötsligt en diamant och starten på en roll-lek i skogskojorna. Vi glömde gå hem och äta - vi hade ju en skatt att vakta!

Vuxen blir man till slut, men en särskillt annorlunda människa blir man nog inte! Fjolårets semester tillbringades i goda vännerslag på Gotland. Stina - min barndomsvän, som då känner min svaga karaktär väl - tog med mig på stenplockarturer till havet. Helt oemotståndligt! Efter en vecka var halva koffertutrymmet fullt av sten. Min man såg frågande ut, men vet så väl att det är bäst att låta mig hållas. Vid denna shoppingtur var det i alla fall gratis, tillskillnad från när jag går loss hos herr Kamprad.

Det som - väl hemma - såg ut att bli en besvärande stenhög mitt på gräsmattan, kom sedan att med eftertanke pryda diverse skrymslen och vrår. Små högar på fönsterbänkar, kantsten till växthuset och sedan en liten välkomsthög på farstutrappan. Och den säger faktiskt något om den som bor där...

Den stora svarta stenen plockade jag vid Ihreviken på norra Gotland, den har nu fått en silvertext. Jag säger bara - ekologiskt! 

Dessutom bär var sten på ett minne - ett minne av sommaren!

Jag som går och drömmer om hur mitt växthus skall börja spira av liv - hittade istället denna lilla parvel. Han måste ha flugit in genom takfönstret som ju öppnar sig då vårsolen gassar på och sedan inte tagit sig ut. Så vacker och så död. Det är inte ofta man får skåda dem på så nära håll. Jag vet inte ens vad han heter, någon ornitolog är man inte direkt....

Han är nu iallafall utburen bland skog och stam där han får vila i frid...

Nya friska tag väntar i morgon, då sorgetiden är slut...

Denna kväll blev det en städning av altanen, som under vintern blivit en erkänd avstjälpningsplats. Sedan bar det av ut till växthuset för montering av ett litet odlingsbord som jag köpt på Granit i Sthlm. Dessutom fick två små fröförvaringslådor i zink titta fram samt burkar att ha redskap i...

Det är något visst med förberedelser...

Med snö en halvmeter över fönsterbläcken - ja ni vet ju alla hur denna vinter framskridit - trodde jag aldrig att denna dag skulle komma. Ur stora drivor har mitt växthus nu tittat fram. Det ser inte mycket ut för världen, men ändå...

Jag skulle inte säga att jag är intresserad av trädgård - inte egentligen. Men fjolårets erfarenheter, oj, oj, oj - det var bara en helt underbar tid. Så kravlös och så fylld av frid. Doften av persilia mellan fingrarna, smaken av solvarma tomater...

De var inte så jag hade tänkt när vi skaffade huset, men så stod växthuset där efter tidigare ägare... då råkade jag prova =)

Idag kom våren till Slätte - med sina skitiga fingrar! Nyinköpt jord och några arma plantor som skall få trotsa aprilfrosten! (penseér)

Och efter lite pyssel... kom detta att pryda trappan!